Religionsfrihet och jämställdhet

En händelse som blivit uppmärksammad på senare tid är när en man vägrat att skaka hand med en kvinna med hänvisning till sin egen religiösa tro.

Annika Wadsö är den kvinna som nekade mannen praktikplats och fick en varning för att ha  kommunens mångfalds- och jämställdhetsplan. Hon säger själv:

”I min tjänst är jag könsneutral. Men eventuellt blivande kollega ser mig som kvinna och bemöter mig annorlunda på grund av sin religion. Diskrimineringslagen som man hänvisar till säger att vissa religiösa praktiker – i det här fallet handslaget – ska tas hänsyn till och är överordnade diskrimineringsgrunden ”kön”.

Att vägra ta en kvinna i hand är alltså, enligt DO, inte en jämställdhetsfråga….

…Hur kön kan underordnas någonting är för mig en gåta. Alla jag känner föds med ett kön. Men ingen är född religiös.”

Det är en obehaglig värld vi lever i när vald (i vissa fall) religion får större rättigheter än det köns vi föds med… Men jag måste till stor del hålla med det som Dagens Nyheter skriver i en ledare:

”Här måste man ta hänsyn till vad som är kutym. Och det är inte att sitta nakna i kontorslandskap eller att tungkyssas i stället för att säga ”God morgon”. Det är inte heller kutym i Sverige, som debattrion påpekar, att pingstvänner vägrar skaka hand med homosexuella eller att vita på motsvarande sätt vägrar beröring med svarta. Men ska man renodla resonemanget så måste förstås den rätten också finnas. I privatlivet, alltså. Men inte på arbetsmarknaden.”

Många har självklart skilda åsikter om det som hänt, vissa är emot skadeståndsutbetalningen och vissa anser att man har egen rätt att välja att inte skaka hand med vem man själv vill medan andra anser att det mannen gjorde var fel. Många anser däremot att det är en väldigt svår fråga att balansera  religiös frihet, jämställdhet och alla andra aspekteter i samhället samtidigt.

Fnordspotting skriver ett bra inlägg om Sveriges tendens att alltid be om ursäkt:

”Att kombinera religionsfrihet, jämställdhet och ett sekulärt samhälle är inte alltid en lätt uppgift, ibland kan gränsdragningarna bli komplicerade. Det här fallet kan dock näppeligen sägas vara ett sådant dilemma, snarare har man slagit knut på sig själva i försöken att framstå som toleranta och antirasistiska. Resultatet blev att man betedde sig som jubelidioter istället. ”

Man kan se det som att mannen blev diskriminerad på grund av sin egen religiösa tro, eller att kvinnan blev diskriminerad på grund av mannens tro. I det här fallet blev mannens rättigheter prioriterade, är det rätt?

Kommentera