Övervakning och rättigheter

En ny debatt kring övervakning har blossat upp sedan det uppdagats att Säpo ska få direkttillgång till privatpersoners information, exempelvis mejl, samtal och pukkoder.

 Sveriges Radio skriver om bakgrunden till debatten:

”Myndigheterna har rätt att ta del av de här uppgifterna i samband med utredningar kring vissa grövre brott, men tidigare var de tvungna att gå via tele och internet-operatörer som sen lämnade ut informationen. Ett nytt datasystem möjliggör alltså för myndigheterna att själva få direktåtkomst till informationen utan att gå via operatörer.”

I DN kan man läsa att regeringen 2008 budgeterade 590 miljoner till FRA. I år budgeterade man 822 miljoner (Siffrorna är justerade för inflation.) Det är en ökning med 230 miljoner eller om man så vill på 39%

Christian Engström har skrivit ett väldigt bra inlägg om övervakningens följder, hur det påverkar samhället och varför 75% svarade att de inte var oroliga över att bli övervakade när SVT Debatt gjorde en undersökning.

Anna Ramberg från Sveriges Advokatsamfund skriver bra om övervakningens natur. Ett utdrag:

”FN stadgan, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, liksom Europakonventionen tillkom som ett resultat av de övergrepp och lidanden som två världskrig inneburit. Man enades om att tillförsäkra den enskilde ett effektivt och universellt skydd mot staternas maktutövning. Detta skydd innefattar rätten att inte bli avlyssnad, liksom rätten att få uttrycka sin mening. Skyddet kan bara brytas om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Exempel på sådana inskränkningar är hot mot rikets säkerhet och terrorism. Därför finns det signalspaning. Denna övervakning måste för att vara godtagbar i ett demokratiskt samhälle ske under avgränsade och av lagstiftaren bestämda former. Det krävs behov, effektivitet och proportionalitet. Övervakningen måste kunna kontrolleras. Men, tillämpningen måste också åtnjuta förtroende hos medborgarna. Edward Snowdens avslöjanden synes tydligt visa att dessa förutsättningar inte är uppfyllda.”

Maria Abrahamsson skriver bra om debatten och reder ut vad det egentligen handlar om:

”Vad saken nu gäller är att Säpo och andra brottsbekämpande myndigheter på ett tekniskt annorlunda sätt ska få tillgång till precis samma trafikdatauppgifter från operatörer som de redan i dag har rätt att få ut. Det annorlunda består i att operatörsbolagen inte längre ska sitta som juridisk överdomare och självsvåldigt avgöra om polisen har laglig grund för en begäran om utlämnande av uppgifterna. Det ska räcka med den kontroll som bland andra SIN (Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden) utövar.”

Även Norah4You anger att man som mobilkund redan skrivit på att information får ges ut.

Frågan är om man i det här fallet ska se den lilla ändringen eller den stora bilden som håller på att växa fram? Många bäckar små…

 

Kommentera