Asyl och medmänsklighet

Miljöpartiet hade sin årliga kongress den 26-28 maj i Linköping. Då las det bland annat fram ett förslag för att ungdomar som kom till Sverige 2015 ska få en ny chans att söka asyl. Ett utrdag från Aftonbladets nyhet om ämnet:

”Det handlar om alla de som fått avslag och fortfarande befinner sig i Sverige men även att de som i dag fyllt 18 år ska hanteras som barn när deras asylansökan väl prövas.

Det innebär att deras chanser att få stanna skulle öka markant.

Ferm menar att det är orättvist att långa handläggningstider ska avgöra om de ensamkommande ska få stanna.

– De barnen som var 16–17 år när de kom har varit tvungna att vänta på sina beslut i flera år eftersom handläggningstiderna har varit alldeles för långa. Hade det varit normala handläggningstider på några månader hade de hunnit få beslut och därmed varit minderåriga och fått stanna i Sverige. Med dagens regler skulle de få avslag på sina asylansökningar och drabbas av de långa handläggningstiderna på ett sätt som vi inte tycker är rimligt.”

Miljöpartiets förslag har ännu inte gått igenom.

Agneta Pleijel skriver om de rådande asyllagarna i Dagens Nyheter på ett väldigt träffsäkert sätt och riktar sin text till Astrid Lindgren. Ett utdrag:

Nu är det så, kära Astrid, att om vi ska hörsamma våra politiker bör vi skaffa oss räknemaskiner i stället för hjärtan. I varenda kommun finns svenskar med varma hjärtan, som gör vad de kan för dessa barn och ungdomar, men som saknar beslutanderätt, och som inte når fram till politikernas öron. Deportationerna av afghanska ungdomar är en skakande skandal. Den kommer att moraliskt belasta Sverige för evig tid.

Många håller med Pleijel om hennes kritik kring den rådande asylpolitiken i Sverige.

Expressen har skrivit ett reportage kring några av de unga pojkar som gör allt de kan för att få stanna i Sverige.