Granskning och Metoo

Upprop har gjorts för att granska Metoo-rörelsen. Vissa anser att kampanjen har gjort en hel del skada då den pekat ut enskilda individer.

Anna Hedenmo skriver en bra text på Expressen där hon tar upp vikten att upprätthålla den kritiskt granskade journalistiken, särskilt under revolutionstider. Ett utdrag ur hennes text:

”Men vad vet vi egentligen om omfattningen av de sexuella trakasserierna i dagens Sverige efter höstens Metoo-rörelse? Hur vanligt är det att lärare, journalister eller idrottare måste värja sig mot ovälkomna närmanden? Och hur är det med förövarna – är de lika många som offren, eller är det en mindre grupp män som utsätter kvinnor gång på gång?

Vi journalister är vanligtvis noga med fakta, och vi sätter en ära i att inte svepas med i känslostyrda kampanjer. Vi försöker hålla huvudet kallt och slår vakt om vår professionalism och integritet. Men hur mycket is i magen hade vi hösten 2017?”

Vissa anser däremot att Metoo rörelsen inte kommer att bli långlevande, just på grund av den börjat fokusera på samhälleliga strukturer istället för individer. Anders S. skriver ett bra och informativt blogginlägg om statistik kring sexualbrott och hur de ändrats, eller inte ändrats, de senaste åren. Ett utdrag:

”Resultaten visade exempelvis på ett starkt samband mellan höga värden på jämställdhetsindexet (EIGE) och hög förekomst av rapporterat våld mot kvinnor. Ju mer jämställt ett land är, ju fler rapporterade sexualbrott och ju högre rapporterad utsatthet för sexualbrott.

En närliggande tolkning är att det i länder med hög jämställdhet är lättare att prata om våldet, vilket gäller även i intervjuer eller självrapporteringsundersökningar, där fler delar med sig av sina erfarenheter. Mörkertalet är alltså mindre. En annan förklaring, även den kopplad till den relativt höga jämställdheten i nordiska länder, är att toleransen mot detta våld är lägre och att fler händelser därmed definieras som övergrepp – inte bara i lagens mening, utan också i allmänhetens ögon.”

Kommentera